Debut i NW1

Igår gjorde jag och Axa debut i NW1. Jag har ingen erfarenhet alls av nosework före jag och Axa började med det, och det är alltid nervöst att debutera i en helt ny sport. Man vet inte vad man har att förvänta sig helt enkelt. Jag är jättenöjd med våran debut!

Axa fixade tre av fyra sök! Domaren sa att hon är självständig och inte behöver mig, och det är ju Axa i ett nötskal. ”Kan själv”. Hon sökte av områdena fint. Fordonssöket fixade vi tyvärr inte. Det var två fordon och Axa lyckades vika ut eller sätta ner huvudet varje gång hon passerade gömman. Hon hoppade även på båda bilarna och jag valde att korrigera genom att säga till henne, eftersom de inte får göra det. Har tittat på filmerna och känner mig ännu klokare nu för fortsatt träning. Axa har inte tränat mycket fordonssök så jag klandrar henne definitivt inte. Av 24 hundar var det bara tre hundar som klarade fordonssöket.

Mamma och Nimbus debuterade även dem och klarade också tre av fyra sök. De fick även domarens pris med motiveringen att domaren fick gåshud, och det var inte för att hon frös. Bästa!

Vi har definitivt fått mersmak för det här, och nu fortsätter vi att träna för flera tävlingar.

Annonser

Fullt ös, medvetslös

Veckorna bara springer iväg och jag hinner inte riktigt med känner jag! Vi har fullt ös på jobbet just nu så jag är ganska trött om kvällarna då jag nu för tiden ofta somnar lite för sent. Men så spelar ju årstiden sin roll också och jag är alltid extra trött om hösten och vintern. Ser dessutom inte solen/dagsljus på jobbet förutom på rasterna och det gör också sitt.

På lördag ska jag och Axa debutera i nosework! Kort efter att vi klarade doftprovet efteranmälde jag oss till NW1 och stod på reservplats. Kändes tråkigt först, men i lördags när jag fick besked om att vi kommit med kände jag bara att herregud vad har vi gett oss in på! Men det ska bli superkul och jag har inga höga förväntningar utan vi ska bara prova på och se hur tävlingar går till och vad vi behöver träna på.

Nästa vecka åker vi till Piteå för säsongens sista agilitytävling. Det är i ridhus och jag åker inte på såna tävlingar längre då det alltid är så kallt och så blir man så himla smutsig.. Men nu får vi sex lopp på en helg istället för fyra så det känns som om det är värt det! Vi har inte tränat agility på ett bra tag men vi kommer garanterat ha lika roligt för det.

Veckan därpå avslutar vi årets tävlingssäsong med att åka till Kalix och tävla rallylydnad. Jag har bara anmält Axa och vi hoppas såklart på att hon ska ta titeln i fortsättningsklass. Tre tävlingshelger på raken väntas alltså, så vi kommer nog ha det gott på lite vintervila från tävlingarna sedan. När snön kommer har vi tänkt åka mycket kickspark och hålla oss i form!

Nova är pigg och glad. Hon går upp och ner för trappan och kan ta sig upp och ner i soffan också. Huvudet tiltar ännu lite och hon tappar lätt balansen men vi upplever ändå henne som stadig. Hon känns gladare än hon var innan, och förra veckan gjorde hon inbrott bland soporna. Det har hon inte gjort sedan vi bodde på Puoitak, så vi tar det verkligen som ett friskhetstecken. Förra veckan och denna veckan har hon fått börja vara ensam hemma igen och allt går bra. Hon har dock begränsat utrymme och vi har skärmat av för sängen OM det skulle vara så att hon försöker hoppa upp. Hon klarar inte det och jag är rädd att hon ska prova och ramla och göra sig illa när hon är ensam.

Det känns inte längre som om man behöver fundera på om man måste räkna hennes dagar, för hon har blivit så pass bra att hon kan leva sitt liv precis såsom hon ska kunna göra. Det har gått tre veckor och vi tycker att hon återhämtat sig bra med tanke på hur dålig hon var, och med tiden kommer hon förmodligen att bli ännu bättre.

Veckans slut

Då var ännu en vecka över, och nu har plötsligt drygt halva oktober gått. Idag skulle jag och mamma ha åkt till Piteå med Axa och Nimbus för att tävla lydnad, men vi ställde in. Jag behövde verkligen en lugn helg hemma efter allt som hänt senaste tiden. Väldigt välbehövligt.

Idag åkte vi istället ut ett gäng och tränade nosework. Det var Axas första gång att söka ute och hon gjorde det bra! Vi har ju inte tränat sök annat än hemma typ och då med ganska täta gömmor för att hålla uppe intresset. Jag har anmält oss till vår första noseworktävling också nu i oktober. Vi har dock reservplats så vi får se om vi ens kommer med. Vi är inte redo för fem öre känns det som men sporten är helt ny för mig och jag känner att jag vill ut och tävla för att se hur det kan se ut och se vad vi behöver träna på. Så jag hoppas att vi kommer med!

Lyra började löpa för en vecka sen och under förra löpet var hon ganska förändrad (vilket hon inte brukar bli), så vi får se hur hon är nu. Håller tummarna för att hon fortsätter vara sig själv.

Doftprov för eukalyptus



Idag var det dags för doftprov för eukalyptus i nosework för Axa igen. Förra gången klarade hon ju inte det och nu hade vi inte tränat överdrivet mycket då vi mest fokuserat på rallyn och så blev ju Nova sjuk och antalet träningstillfällen sedan dess kan jag räkna på en hand. Jag har varit väldigt tveksam till om jag ska göra doftprovet eller vänta tills nästa gång, men det lilla vi tränat har ändå gått bra så vi chansade.

Och denna gång klarade hon det! Himla skönt! Hon gjorde en fin markering efter att hon sökt av kartongerna. Jag var väldigt nervös så det kändes verkligen bra att Axa fixade det och att hon inte ens hade tendens till blindmarkering. Även Nimbus klarade sitt doftprov, men han gjorde för lagerblad som är klassen högre upp. Fina syskonen ❤

Dag för dag

Vi tar dagen som den kommer, dag för dag. Nova kan gå helt utan stöd nu, men hon är fortfarande vinglig, dock främst om när hon ska svänga eller om hon tittar åt ett annat håll än hon går. Hon kan i de allra flesta fall hindra sig själv från att ramla nu, och hon har lärt sig hur man skakar på sig utan att ramla. Hon viftar på svansen, tigger efter uppmärksamhet och godis, kan fästa blicken igen och är mer sig själv. Magen är stabil och hon äter fulla portioner torrfoder, om än inte sitt egna utan vill bara ha Lyras. Hon tar sig upp för trapporna numera, vingligt men det går. Ner vill hon inte gå och hon klarar inte av att hoppa varken upp eller ner (tex i soffan, upp/ner från bilen osv). Har börjat ha henne mindre i bur hemma, och idag har hon inte alls varit i buren under sin vakna tid. Dock håller vi nog koll på henne så att hon inte ska riskera att ramla omkull. Hon får fortsätta sova i bur. Huvudet tiltar åt vänster och jag upplever att hon inte riktigt ser så bra (om det är pga hur hon håller huvudet har jag ingen aning om) och jag tycker att hörseln är sämre. Jag har ingen aning om det med hörseln bara är inbillning dock.

Nästa vecka ska veterinären följa upp via telefon. Då får vi se om de kan säga vad det tror är som hände med Nova. Hon får som sagt behandling för Old dog vestibular syndrome, men symptomen är desamma som en stroke så jag vet inte om det är det hon fått. Oavsett säger man att hundarna repar sig i princip helt och hållet både från ODVS och stroke. Nova behöver träna motoriken då den är dålig nu, men jag vill vänta tills vi varit i kontakt med veterinär.

Helgen blev inte som tänkt

I fredags efter jobbet åkte vi till Luleå för säsongens sista utomhustävling i agility. I lördagskväll blev Nova vinglig och ögonen rörde sig fram och tillbaka i sidleds (något som kallas för nystagmus). Jag ringde in till Evidensia som tyckte att vi skulle avvakta då hon drack och gjorde sina behov. På söndag morgon kunde hon inte ens ställa sig upp och vi åkte in akut med henne. Nova blev inlagd, vilket vi inte alls var beredda på och det kändes väldigt tungt.

Dygnet som Nova låg inne så har jag haft en enorm klump av ångest i magen, ständiga tårar i ögonen och det har inte gått en sekund av att jag inte tänkt på Nova. Axa har gång på gång sprungit runt och letat efter henne 💔

Igår morse fick vi äntligen hämta henne. Nova behandlas just nu för Old dog vestibular syndrome. Inom en vecka bör vi se förbättring om det är det. Hon måste hållas begränsad så att hon inte ramlar och gör illa sig, och kan just nu inte gå utan hjälp. Men igår kunde hon både sitta och stå stadigt utan hjälp vilket hon inte kunde i förrgår, samt att hon idag kunnat gå lite utan stöd så vi är hoppfulla.