Här och nu

Några bilder från senaste månaderna, vecka 26 och 28 ska dock byta plats tror jag…

Har tänkt flera gånger att jag måste skriva något här, men tiden går så fort. Det har varken kommit en sammanfattning av förra året eller några mål för i år. Det får nog helt enkelt vara. Det är ett annorlunda år i år och bara att acceptera. Om det blir några tävlingar för oss över huvudtaget får tiden utvisa.

Igår gick vi in i graviditetsvecka 39 och det är nu bara 13 dagar kvar till BF. Jag mådde dåligt och spydde fram till vecka 24 ungefär, i övrigt har jag mått bra måste jag väl ändå säga. I vecka 34 var vi på ett vanligt besök hos barnmorskan som slutade med att jag blev inlagd på förlossningen med misstänkt havandeskapsförgiftning. Det visade sig bara handla om högt blodtryck för min del, men jag fick ligga inne i fem dagar innan de lyckades stabilisera blodtrycket med hjälp av relativt hög dos medicin som jag sedan dess äter. Jag är även sjukskriven sen dess och går på regelbundna kontroller för att mäta blodtrycket och lämna prover.

I och med medicinerna kommer jag sättas igång i vecka 40, och på tisdag ska jag till läkaren och antar att jag kanske får ett datum då. Vi får se! Hur som helst är det inte mycket tid kvar nu innan vi blir en till i familjen. Det blir spännande att se vad det är för någon som gömmer sig där inne! Barnmorskan är övertygad om en stor bebis som mycket väl kan väga 4,3 kg i vecka 40, medan tillväxtultraljuden säger att bebisen är mindre än genomsnittet och förmodligen kommer väga över 3 kg men mindre än 3,5 kg i vecka 40.

Igår möttes vi av sorgliga besked då min mormor gått bort. Hon blev inlagd i tisdags efter att under flera veckors tid haft vandrande värk i ryggen och på sista tiden ville hon varken äta eller dricka. I dessa tider känns det extra svårt att acceptera och förstå, då vi inte kan träffas allihopa och sörja tillsammans. Det tråkigaste av allt är att detta hände så nära inpå förlossningen, att hon aldrig får träffa det här barnet eller fick bli gammelmormor. Det gör ont att tänka på. Glad är jag dock över att vi fick en fin morsdag tillsammans där vi alla (utom min morbror som bor i Stockholm) träffades utomhus hos mormor och fikade tillsammans. Innan dess hade jag inte träffat henne sedan i mars pga omständigheterna. Det blev ett fint sista möte och nu är hon äntligen hos morfar igen efter 5,5 år ifrån varandra. Skönt för henne men tufft för oss som blir kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.