Tiden går 💬

Ja, tiden går och här skrivs inte mycket. Dels för att skärmen på min dator är halvt trasig, men också för att andra sociala medier tar upp tiden. Jag använder min hemsida för mig själv, för jag har alltid älskat att fota och att skriva. Nu har instagram tagit över ”dagboksskrivandet” och bloggen får stå till sidan.

Jag vet att mormor alltid läste min blogg. Hon brukade säga ibland att nu har du inte skrivit något på länge. Jag känner lite att, nu läser ju ingen min blogg längre för att mormor inte gör det. Jag tänker på henne så ofta, undrar vad hon hade sagt om Valter. Jag hade gjort vad som helst för att de skulle ha hunnit träffats. Mormors hus låg på kvarteret snett mittemot vårat och jag tänker så ofta på hur mycket tid jag och Valter hade kunnat tillbringa där. Jag saknar henne så mycket.

Det har nu gått tre månader sedan Nova lämnade oss. Det har gått så himla fort samtidigt som det inte har det. Det är en så konstig känsla. Flocken är inte hel, hon fattas oss. Axa letar fortfarande efter henne ibland när vi ska gå ut och gå.

Det har varit så otroligt mycket sorg denna sommar, samtidigt som Valter har bringat oss så mycket glädje. Livet alltså. Tänk om vi inte hade haft Valter, då hade sommaren varit en enda stor sorg. Det hade hela året varit.

I början på oktober hade vi Valters dop. Allt blev så bra och Valter var så snäll och på så bra humör. Det var så kul att få upp Christoffers familj och att alla de fick träffa Valter. I dessa tider har det där varit svårt, dels både då Gällivare varit väldigt corona-drabbat men också för att en del av Christoffers familj varit sjuka. Men till dopet var vi alla friska, situationen var lugnare och det var så kul att kunna träffas. Jag och Christoffer har varit tillsammans i 12 år men våra familjer har aldrig träffats sådär, alla tillsammans. Det var så roligt!

Nu ser jag så mycket fram emot julen – jag älskar julen! Men det är förstås med både glädje och sorg jag ser fram emot den. Detta blir första julen med Valter, men det blir också första julen utan mormor och Nova. Det är så tungt att för första gången uppleva alla årstider och alla högtider utan någon som alltid funnits där.